Storyline

LIV!! VAD SA JAG OM ATT TRAMSA I STALLET? DU BLIR UTSLÄNGD. DIN SYSTER KOMMER FÅ LIDA PÅ GRUND AV DIG. DUMMA UNGE!!!

Jag vaknade med ett ryck svettig på hela kroppen. Jag pustade ut och tänkte, tur att det bara var en dröm. Jag gick till köken och så att alla sov fortfarande. Jag hade drömt om Amerika i natt också. Men jag tänkte att jag skulle vilja rymma till staden Göteborg. Jag packade i hopa mina kläder och tog med lite mat och en filt att värma sig på. Sen bar det av. Klockan var nog inte mer än 3 på morgonen. Jag kände hur ögonen så gärna ville stänga sig men jag försökte att hålla dem uppe. Det kom förbi en häst och vagn. Jag skyndade mig att gömma mig bakom ett träd. Men bonden hann så mig direkt. - Hallå var det någon där. Jag gick försiktigt fram och sa jag är här. Han frågade mig vart jag var på väg. Jag sa att jag skulle rymma till staden. Bonden sa att han var på väg dit och att jag kunde få lift med han. När jag hade hoppat upp på vagnen så somnade jag direkt. 

Jag vaknade av att någon puttade på mig. Jag reste på huvudet. Allt var suddigt. Bonden sa att vi var framme. Jag tittade mig om och så att staden var större än vad jag hade trott. Jag gick av och tackade för liften. Nu var det bara att hitta ett jobb som jag kunde få. Jag gick runt och frågade folk var man kunde söka jobb. En sa att en piga som jag aldrig skulle kunna få ett jobb här. Vissa spottade efter mig. Jag fortsatte att gå. När jag kom fram till ett grönsaks stånd så var det en vänlig kvinna som frågade om jag ville börja jobba där. Jag sa att jag gärna kunde göra det. Hon sa att det fanns ett ledigt en liten bit bort typ 2 min bort. Jag sprang dit för att ingen annan skulle få det före mig. När jag kom dit så sa jag till kvinnan där att jag skulle få ett jobb här. Hon sa att jag var välkommen att skära upp frukten som la i en skål, på bordet. När jag började var det många som väntade på att deras beställningar skulle bli klara. Jag gav dem det dem hade beställt och fick pengarna.

När det började bli kväll så jag en flicka som hade ljust långt vackert hår och en rätt så smutsig klänning. Jag gick fram till henne och så att hon kunde vara i min ålder ungefär. Jag sa hej. Flickan var blyg men sa hej tillbaka. jag frågade henne vad henne namn var. Hon sa att hon hette Ingrid. Jag frågade henne om hon också jobbade här. Hon sa att hon började jobba här idag. Jag sa att jag också hade gjort det. Ingrid frågade vad jag hette. Jag sa att jag hette Liv. Hon sa att hon alltid hade velat heta det. Jag frågade henne var hon skulle vara över natten. Ingrid sa att hon inte visste. jag frågade henne om vi skulle gå tillsammans. Hon sa att hon gärna ville det. 

Vi pratade nästan hela tiden när vi gick. vi så en liten stig som ledde in mot ett busksnår. Vi gick in där och där var rätt så mörkt. Jag och Ingrid tänkte att här kunde vi sova inatt. Jag tog fram min filt och lite halm att ligga på. När vi la oss ner sa Ingrid att hon och hennes familj hade blivit ovänner. Jag frågade henne vad som hade hänt. Hon sa att hennes mamma sa alltid till henne att hon aldrig skötte sina sysslor som hon skulle göra. Jag sa stackare och sa att jag hade rymt hemifrån för att husbunden jag jobbade åt var alltid taskig. Han slog mig och min syster och hotade oss. Sen bestämde jag mig att rymma. Ingrid sa godnatt och hon somnade direkt. Jag var vaken en liten stund men sen somnade jag.  

Jag vaknade av att dagen på träden droppade mig i ansiktet. Fåglarna dem kvittrade och det var dax att gå till mitt arbete. Jag väckte Ingrid och vi åt, en bit bröd. När vi hade fixat oss gick vi in till staden igen. När vi kom dit var det redan jätte många folk där.

Jag gick till mitt stånd och Ingrid till sitt. Ja sa till henne att när vi har rast så kunde vi träffas igen. Hon sa gärna.

När ja kom till mitt stånd så jag att det var en himla lång kö. Jag skyndade mig att skära upp alla grönsakerna som la i skålen. En efter en fick sin frukt och blev nöjd. När jag var klar med frukten satt jag mig ner och pustade ut. Jag får i alla fall bättre betalt här och det är mycket roligare också.

Jag var klar för dagen och gick till stället jag och Ingrid skulle träffas vid. Hon stod redan och väntade. Hon såg alltid lika glad ut. Vi gick en bit och pratade. Ingrid hade tagit med sig sitt bröd hon arbetade med och jag tog med lite frukt. Vi åt och pratade om allt möjligt. 

Plötsligt kom det en man springande i full fart. Han skrek något som jag knappt hörde. Men sen hörde jag vad han sa. Det hade kommit soldater till staden som ville döda alla oss. Jag och Ingrid blev jätte rädda och vi sprang in till vårt busksnår igen. Vi la oss ner och andades ut. Jag sa: Vad vill dem? Ingrid började gråta av att hon var så nervös. Jag lugnade henne och sa att allt skulle gå bra. Hon sa att hon hoppades att jag hade rätt.

Vi hörde skott efter skott i staden. Plötsligt hörde vi ett jätte högt skott som lät nära. Vi la oss under filten och blundade. 

När jag vågade titta igen så ja inget och hörde inget heller. Ja sa till Ingrid att jag skulle gå ut och kolla i staden hur det ser ut. Ingrid sa att jag skulle vara försiktig. Jag sa att jag alltid är det. När jag kom ut på vägen så jag att ingen var där. Allt var tomt. Det var 3 döda på marken. Men inga soldater. Jag gick tillbaka till Ingrid och berättade vad jag hade sett. Ingrid sa att vi skulle rymma till en annan stad istället. Men jag sa nej. Ingrid undrade varför. Jag sa att tänk om dem läskiga soldaterna hade åkt vidare. Ingrid sa att jag hade rätt igen.

Vi la oss ner på filten och undrade vad vi nu skulle ha för jobb när allt var sönder. Ingrid sa att vi kanske kunde gå in på fabriken och fråga där. Jag sa att det kunde vi göra. 

På vägen dit mötte vi några apelsinflickor som frågade oss hela tiden. Men vi sa nej till alla. Ingrid sa att om vi inte hittade ett annat jobb så var vi tvungna att vara apelsinflicka fast vi inte ville. 

När vi var framme vid fabriken så öppnade vi den stora dörren och gick in. Ingrid sa om jag var säker på att detta skulle gå bra. Jag sa jadå det gör det. En stor läskig man kom i mot oss och frågade vad vi ville. Jag sa att jag hette Liv och att detta är min kompis Ingrid och vi undrar om vi kanske kan få jobb här? Den stora mannen sa att han hade ett ledigt rum inne i fabriken som man trycker böcker i. Jag frågade Ingrid vad hon tyckte. Vi tar jobbet sa jag. Han sa okej och visade oss var det var någonstans. när vi kom dit så vi super många böcker som vi skulle trycka. Han sa att halva högen ska vara klart tills i morgon. Jag sa inga problem och sen gick han. Ingrid sa - varför sa du så för? Jag sa vad menar du? Hon sa att jag sa att det inte var några problem. Jag sa att det är det ju inte eftersom vi ska jobba. Ingrid sa att vi aldrig skulle bli klara med detta. Jag sa jodå. 

När vi hade börjat trycka böckerna, så märkte vi att det gick rätt snabbt ändå. När jag började trycka nästa bok så såg jag att Ingrid svimmade av. Jag försökte väcka henne men hon vaknade inte. Jag tog lite vatten ut vår flaska och hällde i hennes ansikte. Hon hostade till och tittade på mig. Jag sa drick lite Ingrid så ska du se att du snart blir bra. Hon tog några klunkar och sen reste hon sig upp. Jag frågade henne vad som hände. Ingrid sa att hon inte riktigt visste vad som hände. Men att hon var så hungrig och törstig. Jag frågade henne varför hon inte sa, till mig, för då kunde du fått lite vatten ju. Ingrid sa förlåt och hon sa att hon skulle göra det i fortsättningen. 

När vi hade börjat ingen märkte vi att vi var klara. Vi pustade ut och hämtade den stora läskige mannen. Han kollade på dem och sa att vi var klara för idag. Vi sa tack för att vi fick jobba här och sen gick vi ut. När vi kom ut såg vi en flicka i vår egen ålder som hade brunt hår och hon var rätt söt. Hon satt och grät på en av stenarna utanför. Vi gick fram till henne och frågade vad som hade hänt? Flickan sa att hennes pappa hade blivit dödad. Jag sa ush vad hemskt. Vi frågade om hon ville vara med oss. Hon sa att hon gärna ville det. Jag sa att detta är Ingrid och jag heter Liv. Hon hälsade och sa att hon hette Alice. Vi frågad henne om hon jobbade någon stans här. Hon sa att hon inte gjorde det. Vi sa att vi fick jobb på fabriken här. Hon frågade om det fanns ett jobb till henne också. Vi sa att hon nog kunde jobba med oss. Hon blev glad och torkade tårarna som hade fallit på hennes kinder. 

Vi gick en bit och pratade. Plötsligt så vi att en man skrek. Han var blodig. Vi gick fram till han och frågade vad som hade hänt? Han svarade att han slagit sig själv för att han inte ville leva mera. Vi blev rädda och gick en bit där ifrån. 

Ingrid sa att det var en skum man. Vi höll med henne. Vi gick in i vårt busksnår och bäddade upp våran filtar. När vi la oss ner, sa Alice att hon inte hade ätit på 3 dagar. Vi frågade varför. Alice sa att hon hade arbetat hos en husbunde som hon inte fick något hos. Vi sa att hon kunde få en bit bröd. Alice proppade in brödet i munnen. Hon sa tack sen somnade hon. Jag och Ingrid pratade lite sen somnade Ingrid direkt. Jag la vaken en liten stund till och kollade på stjärnorna i himlen. Jag undrade vad mor och far tänkte att jag inte längre var kvar. Undra om Sofie är ledsen. Jag hade inget val. Jag ville verkligen inte vara kvar. Jag mimade på en låt mor alltid sjöng för mig när jag var lite. Jag saknade dem verkligen. Men om ja kom tillbaka skulle ja få arbeta hos husbunden och det ville ja verkligen inte. 

När det var morgon så var jag helt blöt. Det hade regnat den natten. Alice och Ingrid var också blöta men dem sov fortfarande. Jag gick en bit i in i skogen för att kolla om det fanns några lingon att äta till frukost. Jag hittade några blå bär. Jag mumsade i mig lite sen plockade jag till dem andra också. När jag kom tillbaka hade dem vaknat. Dem kollade så konstigt på mig. Jag frågade Ingrid om något var på tok? Hon sa nej. Alice var helt blå om läpparna. - Alice ta på dig filtet skrek jag högt. Hon tog på sig den och la sig ner. Jag berättade att jag hade varit och plockat blåbär. Ingrid jag och Alice åt upp alla. Efter en stund gick vi till staden. När vi kom till staden igen såg vi att.....