Hjärtat fakta

Hjärta är en slags muskel som fungerar som pump för blodet i kroppen. Människans hjärta är lika stort som en knytnäve och ligger i bröstkorgen på vänster sida i kroppen. Hjärtat har två halvor, skilda av en vägg. Var och en av hjärthalvorna består av ett förmak och en kammare. Fyra hjärtklaffar ser till att blodet alltid pumpas åt rätt håll. Blodet går först ut i stora kroppspulsådern, aorta, därefter till artärerna, pulsådrorna. Det återvänder till hjärtat genom venerna. Kransartärer kallas de blodkärl som förser hjärtats egna muskler med syre och näring. 

Hjärtsjukdomar:

Hjärtinfarkt är när det bildas en blodpropp i ett kärl som stoppar blodet. Då blir det en hjärtinfarkt. 

Hjärtfel:

I Sverige föds ungefär 1000 barn varje år med något hjärtfel. Om barn har hjärtfel är hjärtat inte större än en valnöt. Om man föds med hjärtfel är det ungefär 8 av 1000 som klarar sig från döden. 

Kardiomyopati:

Kardiomypati kan man få om man är alkoholmissbrukare, det gör så att hjärtmuskeln förstörs. 

Inflammation i hjärtat:

Inflammation i hjärtas innehinnan orsakas av bakterier. Om man inte gör ngt åt det i tid så kan hela hjärtmuskeln gå av. Det förekommer döds fall hos yngre om man har inflammation i hjärtat. Det är för att hjärtats muskler inte är lika starka så orkar inte hjärtat hålla igång om man dröjer för länge orsakas tyvärr dödsfall väldigt snabbt. 

Hjärtstillestånd: 

Hjärtstopp orsakar plötsligt utpumpning av blod från hjärtat. Det kommer om man har bristande blodtillförsel till hjärnan.

Om man har obehandlat det så leder det till döden på 4/5 min genom hjärnskada. Man måste omedelbart göra en hjärt och lungräddning. Den vanligaste orsaken till hjärtstopp är akut till hjärtinfarkt. 

Hjärtat pumpar runt blodet i hela kroppen. Det slår ca 70 gånger i minuten om man vilar, om man t ex har sprungit kan det slå upp till 100 gånger i minuten. När blodet pumpas snabbare får man mer syre och näring. Ditt hjärta slår cirka 100 000 slag varje dygn. Hjärtat, som mest består av muskelceller, är därmed vår mest uthålliga muskel. Det vore helt enkelt katastrofalt om hjärtat tröttnade!

För en jämförelse kan du försöka att knyta din hand en gång i sekunden i en minut eller två. Snart kommer du att känna hur underarmens muskel blir svagare eller tröttas ut. Tänk då att hjärtat upprätthåller denna rytm, utan att tröttas ut, genom hela livet.

Att hjärtat fungerar som en pump har man haft klart för sig i mer än 400 år. Ändå är det mycket som vi ännu inte kan förklara fullt ut, vare sig det rör det friska eller det sjuka hjärtats funktioner. Därför är forskning kring hjärtats fysiologi fortfarande något som engagerar många forskarlag runt om i världen.

Hjärta är en slags muskel som fungerar som pump för blodet i kroppen. Människans hjärta är lika stort som en knytnäve och ligger i bröstkorgen på vänster sida i kroppen. Hjärtat har två halvor, skilda av en vägg. Var och en av hjärthalvorna består av ett förmak och en kammare. Fyra hjärtklaffar ser till att blodet alltid pumpas åt rätt håll. Blodet går först ut i stora kroppspulsådern, aorta, därefter till artärerna, pulsådrorna. Det återvänder till hjärtat genom venerna. Kransartärer kallas de blodkärl som förser hjärtats egna muskler med syre och näring

Många små djur har inget hjärta – helt enkelt för att de inte behöver det. En del av dem har inte ens någon blodcirkulation. Det gäller till exempel de vitt utbredda kvalster som finns i våra sängar och på nästan alla platser på jorden. 

Syre och näringsämnen löser sig i kroppsvätskan och ”skvalpar” helt enkelt runt inne i djuret. Avstånden är så små att syre och andra ämnen alltid kan komma fram till de ställen där de behövs.

 Det är ingen slump att det är små djur som klarar sig utan hjärta. Ett hjärta är en pump, som ser till att blodet strömmar runt i kroppen så att energi, syre och avfallsprodukter snabbt kan transporteras runt. Ju större djur, desto större och effektivare hjärta behövs. Störst och kraftigast hjärta hittar man hos däggdjuren med blåvalen som suverän rekordhållare. Dess hjärta är stort som en mindre personbil. 

Fåglar har ett relativt litet men också mycket muskulöst och effektivt hjärta. Detsamma gäller kräldjur. Hos groddjur och fiskar är hjärtat enklare uppbyggt och inte så kraftigt. Det finns också enstaka djur som har extrahjärtan. Så är till exempel fallet med bläckfiskar, vars gälhjärta ser till att blodet kommer snabbt ut ur och in i gälarna. Daggmaskar har inte ett utan flera små hjärtan, normalt fem, men vissa arter kan ha upp till åtta. Det garanterar framför allt en jämn blodförsörjning till alla delar av framkroppen, som innehåller de viktiga könsorganen.

spindelhjärtan

Hjärtat hos en spindel (överst): Hjärtat ligger på ryggsidan i bakkroppen och är inneslutet i en hjärtsäck. Sedan hemolymfan tagit upp syre i boklungorna leds den till hjärtsäcken och därifrån genom öppningar, ostier, in i hjärtat. Därifrån leder en större artär (aorta) till framkroppen och mindre artärer till bakkroppens organ. Hjärtat hos en haj (mitten): Från kroppen kommer syrefattigt blod till den tunnväggiga vensäcken (sinus venosus) och därifrån till förmaket. Vid förmakets sammandragning fylls kammaren. Därefter dras först kammaren och sedan hjärtkonen samman så att blodet pressas framåt ut i aortan, som leder till gälarna. Hjärtat hos en havssköldpadda (nederst): Syrefattigt blod (blått) från kroppen kommer till högra förmaket och därefter till kammarens högra del. Kammaren är ofullständigt uppdelad av muskelväggar, med vilkas hjälp det utgående blodflödet kan styras. Från lungorna kommer syrerikt blod (rött) till vänster förmak och därifrån till kammarens vänstra del. Det avsnitt som motsvarar hjärtkonen hos fiskar och groddjur är uppdelat så att tre kärl lämnar hjärtat: lungartären, vänster aortabåge och höger aortabåge. Från den senare utgår artärer till huvudet och frambenen, och de båda aortabågarna försörjer sedan resten av kroppen. Vänstra bilden: När sköldpaddan andas luft räcker det syrerika blodet till att fylla både höger och vänster aortabåge och även till att "spä ut" det syrefattiga blod från kroppen som går genom lungartären till lungorna.